AI-Poesi Föredras Framför Mänskliga Dikter I Ny Studie

Forskning visar att människor ofta föredrar AI-genererade dikter, felaktigt identifierade som mänskligt skrivna på grund av tydlighet och tillgänglighet.

Nylig forskning avslöjar en överraskande trend inom poesi: människor kan inte längre pålitligt skilja mellan AI-genererad poesi och verk av framstående mänskliga poeter.

Faktum är att icke-experter ofta uppfattar AI-genererade dikter som mer ”mänskliga” än de som faktiska poeter har skrivit. Detta fenomen speglar liknande resultat inom andra fält av generativ AI, där maskin-genererat innehåll verkar mer mänskligt än det som människor har skapat.

Studien lyfter också fram en preferens för AI-poesi över dikter skrivna av människor. Deltagarna rankade konsekvent AI-dikter högre över olika mätvärden, inklusive emotionell resonans, klarhet och tematisk kommunikation.

Denna preferens hjälper till att förklara varför många tror att AI-dikter är skrivna av människor; deltagarna antar att de är mer benägna att uppskatta verk författade av människor och tillskriver felaktigt sin njutning av AI-poesi till mänsklig kreativitet.

Den avgörande faktorn som driver denna preferens verkar vara tillgänglighet. AI-genererade dikter är raka på sak, med klara teman och känslor som k resonera med läsare som inte är experter.

Till exempel, ger en AI-genererad dikt i Sylvia Plaths stil uttryck för sorg på ett enkelt sätt, medan en annan som efterliknar Walt Whitman hyllar naturens skönhet.

I kontrast till detta, har mänskliga dikter ofta komplexa metaforer och kräver djupgående analys. Till exempel kritiserar T.S. Eliots The Boston Evening Transcript en tidning från svunna tider genom att använda lager på lager av jämförelser och historiska referenser, vilket kan vara en utmaning för tillfälliga läsare att förstå.

Denna enkelhet gör AI-genererade dikter lättare att uppskatta, särskilt för läsare som inte har tid eller lust för djupare analys.

Emellertid kan denna tolkningens lätthet komma på bekostnad av det djup och den tvetydighet som många värdesätter i mänsklig poesi. Medan AI-dikter effektivt kommunicerar stämningar och teman, saknar de de invecklade lager som ofta definierar mänsklig kreativitet.

Resultaten understryker hur läsares förväntningar formar deras uppfattningar. Många deltagare underskattade AI:s förmåga att skapa poesi de skulle uppskatta, vilket ledde till felbedömningar om författarskap.

Resultaten väcker också frågor om hur samhället kommer att anpassa sig till allt mer avancerade AI-system. Till exempel producerade tidigare AI-modeller som GPT-2 distinkt poesi, men nyare modeller, såsom ChatGPT-3.5, har suddat ut dessa gränser.

Författaren noterar att resultaten är specifika för de senaste generativa språkmodellerna och speglar nuvarande åsikter och fördomar om AI-genererade texter.

När nya modeller framträder och AI-genererat innehåll blir allt mer utbrett, kommer uppfattningar om vad som ”låter mänskligt” i poesi eller andra texter sannolikt att utvecklas. Förväntningar om de kvalitativa skillnaderna mellan AI-genererade och människo-skapade texter kan också förskjutas över tid.

När AI fortsätter att utvecklas, noterar författarna att det finns ett växande behov av transparens i AI-genererat innehåll. Regeringar i USA och EU har föreslagit offentlighetsregler för AI-genererade verk, men studier tyder på att användare ofta ignorerar sådana etiketter.

Att hitta effektiva sätt att informera läsare om AI:s inblandning är en brådskande utmaning i ljuset av snabba teknologiska framsteg.